Från och med 1 januari 2005 benämns dvärgspetsen med det internationella namnet pomeranian. Det är fortfarande samma pigga och trevliga hund.
För dig som vill veta mer om pomeranian kan jag berätta att det är en mycket glad, läraktig och lättskött hund. Den har relativt låg jaktinstinkt men är bra på att vakta.
Det är naturligt att den skäller när det ringer på dörren eller när någon går i grinden men liksom alla hundar behöver den fostras, så att skällandet inte blir överdrivet. Vissa individer är ganska tystlåtna av sig.
Pomeranian är mycket uppmärksam sin ägare, den är vaken och pigg och håller fin kontakt. Som alla hundar är den ett flockdjur och ska inte lämnas ensam några långa stunder.
Pälsen behöver bara borstas igenom någon gång i veckan, så att kan avlägsna ev. tovor. Man skall inte borsta för intensivt, så att den fina underhullen försvinner. Det är den som bär upp täckhåren och skapar den runda, önskvärda silhueten. Som alla hundar behöver den kloklippning, tandvård och vanlig översyn.
Rasen är i stort sett befriad från ärftliga defekter, svaga knäleder kan förekomma på vissa individer. Tack vare det lilla formatet, den väger bara c:a 2.5 kg som vuxen, är pomeranian lätt att ha med sig överallt, i en shoppingväska när man åker buss t.ex.
